Barn som upplever våld i hemmet
I socialtjänstlagen betraktas barn som bevittnat våld som brottsoffer, precis som den vuxna utsatta föräldern. Många gånger blir även barnen direkt utsatta för våld. Men bara det att leva i en familj där den ena föräldern utsätts innebär psykiskt våld mot barnet. Oftast handlar det om att pappan utövar våld mot mamman. Forskningen har mer och mer visat att våldet är en del av deras vardag och i stället för att säga att barnet bevittnar våld talar man om att de upplever våld.
Hjälp till barn som upplever våld i hemmet
Enligt barnkonventionen har barn rätt till skydd mot alla former av våld och övergrepp. Socialtjänsten har en central roll när det gäller att hjälpa barn som upplever våld. Det handlar både om att upptäcka utsatta barn, utreda deras situation, skydda dem och att förhindra att de utsätts igen, och om insatser för att begränsa skada, det vill säga motverka våldets negativa effekter på kortare eller längre sikt. De ska också bedöma vilken typ av stöd eller behandling som kan behövas för att förbättra föräldrarnas omsorg om barnet.
Barnahus
Barnahus finns i många kommuner i Sverige och är en plats där barn och tonåringar som varit med om brott får hjälp. Ofta rör det sig om våld- eller sexualbrott, men även de barn som bevittnat våld, hot eller sexuella övergrepp mellan närstående (barnfridsbrott) kan komma hit. På Barnahus finns det ofta polis, socialtjänst, åklagare, barnläkare och barn- och ungdomspsykologer. Alla kommer till Barnahus för att träffa barnet. På det sättet slipper man åka till olika ställen för att träffa alla som ska hjälpa.
När det framkommer att ett barn utsatts för brott har socialtjänsten och polisen olika ansvarsområden. Socialtjänstens ansvar är att utreda barnets behov av stöd och skydd och det görs genom att en utredning inleds. Polisens uppgift är att utreda brott. Dessa utredningar kan pågå samtidigt men är oberoende av varandra.
Vad händer när man kommer till ett Barnahus?
När man kommer till ett Barnahus har barnet alltid med sig en vuxen som stöd, till exempel någon man känner eller en socialsekreterare. Barn och ungdomar som kommer till ett Barnahus gör det oftast för att berätta vad som har hänt för polisen. Detta görs genom att polisen håller ett barnförhör. En del barn kan behöva läkarundersökas. På Barnahus finns därför ofta barnläkare och sjuksköterskor. På Barnahus jobbar också psykologer och kuratorer från BUP (barn- och ungdomspsykiatrin). För många barn hjälper det att få prata om hur man mår och om det som har hänt.
Lokalerna är barnanpassade och alla som träffar barnen är vana att prata med barn och ungdomar som har varit med om jobbiga och skrämmande saker.
Hur går ett barnförhör till?
Barnförhöret är som en intervju där barnet får berätta om det som har hänt för polisen och sedan ställer polisen frågor.
Under förhöret får barnet sitta tillsammans med polisen i ett eget rum som kallas förhörsrum. Det man pratar om där spelas in då barn under 15 år sällan själva är med under rättegången. Är man äldre är man däremot ofta själv med och vittnar i rätten.
Under tiden som barnet förhörs ges information och stöd av en kurator till den person som följer med barnet till Barnahus.
Om ditt barn varit på förhör på Barnahus
När ett barn misstänks vara utsatt för ett brott av en förälder eller nära anhörig kan åklagaren besluta att barnet ska förhöras av en barnförhörsledare hos polisen utan att du som vårdnadshavare vet om det. Barnförhörsledaren kontaktar dig först efter förhöret och meddelar att ditt barn har varit på förhör. Det beror på att man vill att barnet ska vara så opåverkat som möjligt tills dess att förhöret är genomfört.
Vårdnad, Boende & Umgänge
Vid en skilsmässa eller separation där man har gemensamma barn är det nödvändigt att besluta om vårdnad, boende, umgänge och underhåll. Skilsmässa eller separation kan ibland leda till konflikt om vårdnaden av barnen. Varje beslut ska enligt föräldrabalken grundas på barnets bästa.
Vårdnad
Vid konflikter om vårdnad kan socialförvaltningens familjerättsavdelning erbjuda samarbetssamtal för att försöka lösa konflikten. Om parterna inte kommer överens, vilket ofta är fallet när den ena parten har utövat våld mot den andra, så måste tingsrätten besluta om vårdnad och umgänge. Domstolen kan begära en utredning av socialnämnden.
Domstolen kan besluta att vårdnaden om barnet ska vara gemensam. Det betyder att båda föräldrarna har ansvar för omvårdnad, trygghet, försörjning, utbildning och uppfostran. Om den ena föräldern får ensam vårdnad om barnet innebär det att den föräldern har rätt att ensam besluta i alla frågor som rör barnet. I takt med att barnet blir äldre och mer moget måste vårdnadshavaren även ta hänsyn till barnets egna synpunkter och önskningar. Att ha ensam vårdnad betyder inte att det bara är den föräldern som har rätt till umgänge med barnet, utan barnets behov av umgänge med båda föräldrarna ska så långt det är möjligt tillgodoses
Boende & Umgänge
Vid gemensam vårdnad måste man även besluta om var barnet ska bo. Om barnet bor mer hos en förälder kallas den för boendeförälder medan den andra är umgängesförälder. Är det en av föräldrarna som tilldömts ensam vårdnad, bor barnet vanligen där och har umgänge med den andra. Tanken bakom umgänget är att barnet ska ha rätt till en nära och god kontakt med den förälder som det inte bor med. Det handlar alltså om barnets behov av umgänge och inte om föräldrarnas rättighet att träffa sina barn
Att som förälder undanhålla barnet från den andra föräldern anses allvarligt och benämns umgängessabotage. Detta kan leda till en ny rättslig prövning angående vårdnaden.
Ändring av vårdnad och umgänge
Socialtjänsten ska tillgodose de särskilda behov av stöd och hjälp som ett barn kan ha efter en tvist om boende, vårdnad och umgänge. Socialtjänsten har med stöd av föräldrabalken möjlighet att skydda barnet genom att ansöka om att vårdnaden ska flyttas över till en förälder eller till särskilt förordnade vårdnadshavare. De har även möjlighet att med stöd av lagen om vård av unga (LVU) omhänderta barnet. Socialtjänsten kan även väcka talan om ändring av ett umgänge, om det visar sig att barnet mår dåligt av umgänget.